Sedan Casper föddes har jag valt att inte ta min bromsmedicin för att det var viktigt för mig att amma. Såklart är medicinen viktig också men eftersom jag inte haft något skov på många år och min MS verkar sköta sig även efter förlossningen så tyckte jag amningen var viktigare. Och ja, jag måste välja. Medicinen jag tar (Copaxone) ska man inte ta om man är gravid eller ammar.. Så det har varit ett ganska långt uppehåll. Hur som helst så bör jag ändå inte amma längre än "nödvändigt". Borde nog ta en diskussion med min läkare igen för det är mycket jag funderar på.. Sist jag pratade med läkaren så sa han att så länge jag mår bra och inte har några tecken på skov så kan jag amma. Det är såklart upp till mig men vill ju inte riskera att bli dålig, vill må bra då länge som möjligt..oj vad flummigt det blev.. jaja, på tal om amning, här har ni Mr. Matkoma:
